2Skarrie

29 sept Bukarest Det sägs att det tar några dagar att bli förälskad i Bukarest, för man måste komma under den ruffiga ytan först. För oss har det nog gått mycket fortare! För 40 år sedan var vi här, blev bestulna av ficktjuvar, fattade inte hur vi skulle kunna köpa något över huvud taget, och lyckades aldrig hitta vatten vi kunde ta med. Vi fick köpa vatten på restauranger, men vi fick inte ta med flaskorna. Vi hade nog förstått att det hela är annorlunda nu, men att vi så snabbt skulle ta till oss denna stad var oväntat. Det hela var nog Elenas förtjänst, vår ”walking guide”.  Vi hade alltså bokat en ”free walking tour” på förmiddagen, och njöt av att promenera till centrum, i underbar temperatur. Frukost i en park och sedan gick vi förbi det ohyggligt stora parlamentshuset. Det är världens näst största byggnad efter Pentagon, och världens tyngsta. Tyvärr är hela palatset avstängt i flera veckors tid, men att se det utifrån är häftigt med. Vilken galen idé! ...

27 sep 2022, en resdag. En lugn morgon, och sedan var det till att säga adjö till våra nya bekantskaper på Casa Aurora. "Ni kommer väl tillbaka?" Troligen inte, men en plats i hjärtat och tanken kommer finnas kvar. Innan vi fick skjuts till stationen kom föreståndaren Kristina till oss med var sin väl tilltagen påse skalade valnötter från sin trädgård. (Där fick vi för att vi just slängt torrmjölk och Varma koppens sparrissoppa för att slimma vår packning ytterligare.)  Långsamma och försenade tåg slingrade sig uppför och nerför berg och utmed raviner. Våra väl tilltagna bytestider blev i stort sett uppätna, liksom de matsäckar vi trots allt hann med att handla. Stationerna  ser provisoriska ut, och stationshusen fallfärdiga. Stinsarna är dock fläckfritt uniformerade. Att förmedla till någon bakom en biljettlucka att vi bara vill köpa platsbiljett eftersom vi har interrail, kräver blandspråk och Google translate och gott tålamod på båda sidor av luckan...

27 sept 2022 Casa Aurora, Hateg Oj, så mycket det har hänt denna dag. Jakob tog dessutom en morgonpromenad innan jag gick upp.  Men frukost intog vi tillsammans. Idag serverades gröt, och smörgåsar. Jakob skulle just lägga på den leverpastej som kocken kom med just till oss, men en snabb test visade att det var sötsaker. Sesamkaka. Sedan drog vi iväg med bilen mot klostret i Prislop. Vägen slingrade sig och molnen slingrade sig också, runt bergstopparna. Mycket vackert!Vi förstod att det kunde vara väldigt mycket folk här under turistsäsong, men nu kunde vi köra ändå fram. Det var tydligen både ett museum och ett levande kloster, och reglerna för klädsel var rätt stränga. Men Jakob klarade sig med sina kortbyxor. Jag klädde på mig lite mer sedligt.  Det var fantastiskt vackert, där klostret låg, längst in i en dalgång, och vi vandrade upp till en gravplats dit folk vallfärdade. Det var tyvärr fotoförbud, men det var oerhört mycket blomsteruppsättningar och hela gra...

25 september 2022 En riktig lyxmorgon; sköna sängar, lugnt tempo och fin frukost på hotellet. Jag valde en mer traditionell variant, och Jakob tog den med gårdost och lokala korvar.  Men hur sådana här små hotell går ihop ekonomiskt kan man ju undra… Ägaren verkade sitta i den lummiga lilla trädgården och bläddra i liggaren, medan springpojken slet. Den stora attraktionen i Deva är kastellet på höjden, men vi såg det bara på vår promenad mot stationen. Vi kunde dock titta på det länge, eftersom tåget var 40 min sent. En liten saluhall stötte vi också på, där söndagsmarknaden pågick. Det verkade som många hade åkt in från landet för att sälja sina hemodlade produkter. Det var inläggningar av alla de slag, frukt av blandad kvalitet och mycket grönsaker. Jakob, som lärt sig säga ”tack” på rumänska lyckades både få leenden, samtal och valnötter i gengäld.  Vi pausade redan efter 13 minuters tågresa och tillbringade några timmar i Simeria. Att lä...

23 september 2022 I Ungern är det visst lag på att alla som ska ta betalt måste ha kortläsare. Men internet är tydligen inte så pålitligt, eller också struntar man bara i lagen, för här gäller cash! Och då krävs det mängder av forinter. Så för att betala de två nätterna i Balatonfured behövde vi 52 000 pengar. Det är lite svårt att vänja sig vid de stora summorna, fast det mesta är så pass billigt här.  Härlig morgonpromenad till stationen, och sen fin tågresa tillbaka till Budapest. Eftersom det inte var så jättelänge sedan vi var i staden hade vi inte några krav på oss att se något speciellt, men det fick bli en tur till Fiskarbastionen i alla fall. Det är häftigt att se Donau dela staden så tydligt. Vi hade bokat ett centralt och billigt boende, och det var ju vad vi fick. Centralt, billigt och enkelt. Men 20 000 forinter fick vi betala (400kr). Vi skulle ju inte gå så långa sträckor, men det blev det i alla fall. Och vandringen mot saluhallen blev ju inte kortare fö...

21 september 2022 Åh, så ljuvligt att vakna upp i Ungern, med sol från en klarblå himmel och berg i horisonten! Natten i sovkupén var ok, även om det inte var en fullgod natt. Och så fantastiskt att sedan fortsätta med en underbar frukost ute i solen!  Men i Budapest skulle vi inte stanna nu. Vi hade ju tänkt vandra i Tatrabergen, i Zakopane-trakten, men då väderleksrapporten varnade för snö skippade vi alltså hela den delen av Polen. Men nu skulle det bli landsbygd och vandring i Ungern istället. Vi åkte lokaltåg till Balatonfured, en liten ort vid Balatonsjöns norra sida. Vår bokning, via Booking verkade vara en fullpoängare, och vi hade en hel lägenhet för oss själva. Sen började då dagens vandring. På Tamasbergets sida fanns det en grotta. Sista insläpp var kl 15.30 så det fick bli ett snabbt mellanmål; bröd,, yougurt, dricka. En klassiker. Man hade visst fått EU-pengar att utveckla grottattraktionen, för entréhusets tycktes lova mer än vad det verkligen...