Till Casa Aurora

25 september 2022

En riktig lyxmorgon; sköna sängar, lugnt tempo och fin frukost på hotellet. Jag valde en mer traditionell variant, och Jakob tog den med gårdost och lokala korvar. 

Men hur sådana här små hotell går ihop ekonomiskt kan man ju undra… Ägaren verkade sitta i den lummiga lilla trädgården och bläddra i liggaren, medan springpojken slet.

Den stora attraktionen i Deva är kastellet på höjden, men vi såg det bara på vår promenad mot stationen. Vi kunde dock titta på det länge, eftersom tåget var 40 min sent. En liten saluhall stötte vi också på, där söndagsmarknaden pågick. Det verkade som många hade åkt in från landet för att sälja sina hemodlade produkter. Det var inläggningar av alla de slag, frukt av blandad kvalitet och mycket grönsaker. Jakob, som lärt sig säga ”tack” på rumänska lyckades både få leenden, samtal och valnötter i gengäld. 

Vi pausade redan efter 13 minuters tågresa och tillbringade några timmar i Simeria. Att lämna in packningen var inte att tänka på för hela stationen, ja hela järnvägsnätet verkar vara under ombyggnad. Vilket projekt! 

Och hittills verkar ju hela upprustningen av landet vara ett omöjligt uppdrag, där så oerhört många anläggningar, tågbanor, fordon och byggnader bara står och förfaller. Men det är samtidigt så vackert, och så trevliga människor vi stöter på.

I Simeria finns ett arboretum, och dit gick vi. Det var en jättestor grönskande park, där vi gick alldeles för länge, så nån lunch hann vi inte med. Men goda mackor och läsk intogs på stationen.

Att åka tåg är ju så roligt, och speciellt lokala tåg, som går ganska sakta genom landskapet. På landsbygden verkar alla ha jättestora trädgårdsland, höns springer hit och dit på gårdarna och oändligt antal majsfält, med nu torkade plantor. Vi såg flera stora fårhjordar, och någon gång gick det med folk som vaktade dem. Karpaternas kullar och toppar är mycket vackra. De högsta bergen var snöklädda.

En av anledningarna till att vi just nu är här är att vår vän och släkting Margareta Zettergren, under 30 års tid har varit med och utvecklat ett hem för människor med funktionsnedsättningar. I början var det barn som lämnats av sina föräldrar, och på Casa Aurora kunde man ändå erbjuda dessa barn ett värdigt liv. Barnen har växt upp så nu har man utvecklat hemmet till att erbjuda dessa människor ett permanent hem, samt att ge möjlighet till omsorg av andra grupper. Utan Östhjälpen i Partille skulle de inte klara sig. Vi skulle nu få besöka Casa Aurora och se lite av verksamheten.

Benny, rumän som tidigare jobbat på hemmet, och som pratar bra engelska kom och mötte oss vid tåget. Vi fick ett rum på det nya seniorboendet (passande), och god middag med bl a kåldolmar.

Jakob hann med en promenad till dammarna i närheten innan mörkret lade sig. Det känns både spännande och lite osäkert vad vi kommer få möta i morgon, då det blir vardag här.

26 sep 2022

Morgonen var mörkare än på länge. Det var inte bara på grund hösten och det mulna vädret, utan framför allt på att vi nu är i en östligare tidszon. Men det tar vi igen på kvällen.

Vi träffade några av dom som bor här på Casa Aurora i förmiddags, och fick se både arbetet med veden, och hur det ser ut i bostadshusen. 

Det är ljust, fint och välordnat. De flesta som bor här är gravt handikappade och de allra flesta saknar språk. Men nästan alla blir glada när man ler och vinkar.

Vi fick låna en Dacia Logan och gav oss ut några timmar genom landsbygden mot bergen. 25 kilometer (och en timme) senare slutade den håliga vägen vid en liten slalombacke. Det kändes ibland som vi också åkt 50 år tillbaka i tiden.

Hemma igen blev det trerätters lunch, tupplur och långpromenad. 

Nu blir det en kväll på rummet.