Från Balaton till Budapest till Rumänien

23 september 2022

I Ungern är det visst lag på att alla som ska ta betalt måste ha kortläsare. Men internet är tydligen inte så pålitligt, eller också struntar man bara i lagen, för här gäller cash! Och då krävs det mängder av forinter. Så för att betala de två nätterna i Balatonfured behövde vi 52 000 pengar. Det är lite svårt att vänja sig vid de stora summorna, fast det mesta är så pass billigt här. 

Härlig morgonpromenad till stationen, och sen fin tågresa tillbaka till Budapest. Eftersom det inte var så jättelänge sedan vi var i staden hade vi inte några krav på oss att se något speciellt, men det fick bli en tur till Fiskarbastionen i alla fall. Det är häftigt att se Donau dela staden så tydligt.

Vi hade bokat ett centralt och billigt boende, och det var ju vad vi fick. Centralt, billigt och enkelt. Men 20 000 forinter fick vi betala (400kr).

Vi skulle ju inte gå så långa sträckor, men det blev det i alla fall. Och vandringen mot saluhallen blev ju inte kortare för att vi vände på mobilen och gick 2 km extra!

 Men det är ju ändå ett fint sätt att se en fin stad! Vi fick dock inte till mattiderna så bra, utan smååt lite och då. Det är också frihet!

Ett besök i den gamla synagogan, som nu är museum, var också intressant. Den restaurerades efter kriget, efter gammalt mönster, men den ser ju fantastiskt modern och vacker ut. Också i Budapest finns det många minnesmärken efter folkmord och erövring. Det är så kluvna bilder man får av både Polen och Ungern, dels i historien och dels genom den konservativa utvecklingen på senare år, samtidigt som man ju huserar mängder av ukrainare. Fast det ser man inte mycket av, utan de smälter ju in ganska bra.

På kvällen gick Jakob på Operan och såg Hoffmans äventyr, men jag, Mimmi, föredrog att ligga på rummet och äta chips.

24 september 2022

Underbara smörgåsar inköptes på stationen Budapest Keleti, innan morgontåget åkte iväg mot Rumänien. 

Vi hade en klassisk sexplatskupe för oss själva det mesta av den drygt åtta timmar långa resan. Tåget sniglade sig ofta fram, men det syntes att en rejäl upprustning av järnvägen pågick.

När tåget går långsamt hinner man se mycket av fårhjordar, majsfält och tornfalkar. 

Kaffe och smörgås två gånger och banan en gång, så är man med på banan. 

Jag trodde nästan att jag släpat med passet i onödan, men idag kom det väl till pass två gånger. 

Att Rumänien är ett land som ligger ett par decennier efter, både i utveckling och miljötänk, ser man då man tittar ut genom tågfönstret. Stora övergivna fabriker står och förfaller, och då och då ser man träkärror som dras av hästar. Uniformerade stinsar står fortfarande och vinkar av tåget i nästan obefintliga samhällen.

Men i Deva, vår destination för dagen, gick vi förbi en JYSK-butik på vägen till vårt fina men billiga hotell!

På kvällspromenaden blev det tydligt att vi var i Dacia-land. Men det känns skönt att inte vår Duster är med på resan. 

Avslutar med lite Deva highlights: