Bukarest

29 sept Bukarest

Det sägs att det tar några dagar att bli förälskad i Bukarest, för man måste komma under den ruffiga ytan först. För oss har det nog gått mycket fortare!

För 40 år sedan var vi här, blev bestulna av ficktjuvar, fattade inte hur vi skulle kunna köpa något över huvud taget, och lyckades aldrig hitta vatten vi kunde ta med. Vi fick köpa vatten på restauranger, men vi fick inte ta med flaskorna. Vi hade nog förstått att det hela är annorlunda nu, men att vi så snabbt skulle ta till oss denna stad var oväntat. Det hela var nog Elenas förtjänst, vår ”walking guide”. 

Vi hade alltså bokat en ”free walking tour” på förmiddagen, och njöt av att promenera till centrum, i underbar temperatur. Frukost i en park och sedan gick vi förbi det ohyggligt stora parlamentshuset.

Det är världens näst största byggnad efter Pentagon, och världens tyngsta. Tyvärr är hela palatset avstängt i flera veckors tid, men att se det utifrån är häftigt med. Vilken galen idé!

Vår guidetur gick i gamla stan, och det hade varit svårt att se allt det vackra utan hjälp. Eftersom Ceausescu varit i Kina och Nordkorea ville han bygga bort allt det gamla och ersätta med de strikta hus han sett på sina resor. Utmed de stora gatorna revs det gamla och Ceausescu lät bygga upp de stora gråa kolosserna som står där än. Men bakom dem finns det en annan värld. Mycket är förstås förfallet och upprustningen går långsamt, men det pågår. Att hör Elena berätta och få se en annan sida av staden var väldigt intressant.

Vi tog Metro hem, åt god lunch på en grillbar och tog några timmars vila på vårt hostel. Kanske hoppas vår hotellägare på Cazare att hans grannar snart ska ha råd att rusta upp sina hus med?

På kvällskvisten tog vi Metron tillbaka till Universitetet och gamla stan, och då myllrade det av liv där.

Så ljuvligt att gå ute, medan mörkret lade sig, och fortfarande bara ha linne och kortbyxor! Vi slog till med en skybar också, och fortsatte njuta. Tänk vad vi får var med om!

30 sept 2022: Bukarest, andra dagen

På morgonkvisten tog vi metro 1 och metro 2 för att komma till Obormarknaden. En jättelik marknad med frukt och grönt, fisk och kött, bönor och oliver, kastanjer och nötter och mycket mer. Det var rumänernas egen marknad. Inte en turistpryl så långt ögat nådde.

Det fanns heller inget trevligt fik för en försenad frukost. "Vi tar väl det i centrum, då!", tänkte vi och tog spårvagnen åt helt fel håll. 

Så småningom fick vi både kaffe och macka. Om det var frukost eller lunch får vi väl lämna därhän... 

Vi hade bokat plats på en visning av paret Ceauşescus privata hus, och gav oss dit med en buss som masade sig fram i den täta trafiken. 

Huset var intressant men, som bostad, ganska ointressant, även om det var exklusiva material och fullt av presenter från statsöverhuvuden runt om i världen. 

Vinterträdgården på övervåningen, och simbassängen med sina mosaik väggar, blev man dock lite avis på.

Annars trivs nog både jag och min "Elena" bättre på Victor Hillsvägen. 

Siesta blev det även idag, dock utan sömn denna dag. 

Klockan åtta var det show vid fontänerna på Paradgatan. Och vilken show! Musik, vatten och ljus i en makalös omfattning, och med hög konstnärlig kvalitet. Bukarest levererar! 

Kvällen avslutades med grillspett, (fläskkött är rumänernas favoritgrönsak, sa vår guide igår) och sallad i en park, i mörkret och den 22-gradiga värmen.