Szilvasvarad

27 april
Vi tänkte fira av vår Ungernvistelse rejält, och hade bokat ett lite finare hotell, med spa-avdelning, uppe i bergen. Kanske blev det bergen som ändå var häftigast.
Vi tog ett litet tåg till Szilvasvarad, en ort vi hade sett kunna erbjuda fina naturupplevelser. Men att det också skulle erbjuda ”lipizaner-frossa”, dvs mängder av vita lipizanerhästar som tävlade på en arena, samt en massa stall, muséer och ryttare var vi oförberedda på. 
Och sedan var det en massa andra ungrare som hade sökt sig till naturparken, denna soliga söndag. Vi är ju vana vid att vara ensamma nuförtiden!
Nåväl, vi lämnade av vår packning på hotellet och vandrade iväg i det mycket fina naturområdet. 
Först fick vi ändå testa ”Extreme Bob”, för 30 kr drogs man upp av en lift, rätt långt, och sedan svischade man nerför, på en skena. Kul!

Vandringen sedan gick i en grön dalgång, med mängder av små vattenfall. En laxodling, ett hjorthägn och några små kiosker dök upp med jämna mellanrum, och allt var underbart. 
Efter 5 km tog den ordnade vägen slut, men Jakob fortsatte en rejäl brant upp, och tog en titt på en förhistorisk grotta, där det bott folk.

För att spara mina, Mimmis, knän, tog vi sedan det lilla turisttåget ner, och det var ju härligt med. 
Sedan skildes våra vägar, för Jakob hade ju spanat in utsiktstornet högst upp på berget, och ville dit, innan det stängde. Det var visst värt besväret.

Men jag var mer sugen på att testa den lilla ”spa-avdelningen”, och det var trevligt, i sin enkelhet. Bubbelpoolen var det fart på. Jakob hann med ett besök där med, men sedan var vi så hungriga så vi bara måste ut och äta. På söndagar har affärerna stängt, så det var restaurang som gällde. Vi fick en härlig avslutningsmåltid i solen!
Sen klumpade vi oss och slöade så länge på rummet så vi knappt hann bada, innan man stängde, och eftersom ingen information ges på engelska så hade vi inte fattat att badavdelningen inte hade öppet på morgonen heller, under lågsäsong. Så så värst mycket badande blev det inte! Litet snopet faktiskt!

28 april
Det blev en timmes rask morgonpromenad, innan vi satte oss i hotellets matsal för att länge och väl avnjuta frukosten. De goda ungerska korvarna och äggröran gjorde ingen besviken.
På vägen till bussen passerade vi posten.
Tänk att man nästan kände till Magyar Posta innan man kände till Ungern.
Läs nu noga, för detta är fantastiskt: I Ungern åker alla EU-medborgare, som fyllt 65 år, gratis på alla tåg och bussar. Det är bara att visa upp en ID-handling. Det känns magiskt varje gång. 
Busstationen i Eger, Janos Dianozckis "betongbrutalistiska" skapelse från 1969. 

10:42 till 20:42 varade dagens resande med bussar och tåg. En stor del av dessa timmar användes till tidtabeller och pensionats-appar. 
På eftermiddagen inträdde vi i Slovakien, och kom till Kosice, landets näst största stad långt i öster, där vi mest bytte tåg och njöt av solen, vår trogna vän.
Tatra-bergen belystes av kvällssolen, och bildade en mäktig fond på vår sista etapp för dagen.
Hundarna ylade ikapp på den mörka promenaden till vårt ombonade rum i Kralovany.
PS: En väntsals-lampa till, kanske... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Från slott till bombad stad

Mostar