Resans slut
1 maj
Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.
Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt! Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne.
Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet närheten av stationen där? Inte något, bara ett igenspikat stationshus. Inte ens en kaffeautomat. Så vi fick sitta på en bänk och äta de rester av matsäck vi hade. Lite orutinerat faktiskt! Lokaltrafikens devis kändes som ett hån!
Bekväma tåg tog oss sedan vidare, utan någon spilltid alls. Och återigen fick vi se hur naturen startade på nytt, som det blir då man reser norrut. Då vi klev av i Lund luktade det syrener igen och det var så mysigt att bli mött, och sedan mätt, igen.
2 maj
Efter en skön natt i Micklagårds gästrum, blev det svensk frukost: Fazerbröd med laktosfri bregott och herrgårdsost, bryggkaffe med mjölk, lagom löskokta ägg och laktosfri yoghurt. (Nån av oss saknade dock något sött som avslutning.)
Sedan blev det en timmes promenad till botaniska trädgården med Elsa.