Från slott till bombad stad

29 april
Det var spännande att vakna, för vi kom ju till denna lilla by, i mörker. Då morgonen kom gol tupparna, och vi såg att byn låg inklämd mellan järnvägen och bergen. 
Nån frukost fanns inte att köpa nånstans, men i stationshuset fanns tre kaffeautomater och tre godisautomater. Vi klarade oss alltså.
Idag skulle vi spana in ytterligare ett gammalt slott, och jag, Mimmi, hade inte så stora förväntningar, även om jag insåg att Orava Castle låg ovanligt vackert. Men det var fantastiskt! Man hade gjort en sån fin och pedagogisk vandring, i det häftiga slottet, som ligger högt upp, på en klippa. 154 rum och 754 trappsteg. Fast vi gick ju inte i alla trappor förstås. Men ändå var man glad för dem, för till översta salen hade man för några hundra år sedan bara haft repstegar! Stället var verkligen magnifikt, liksom utsikten.

Jakob tog ytterligare en promenad, för att få några nya vyer på slottet, medan jag satte mig och försökte få ordning på våra sista tågluffardagar. 
Det fick bli Ostrava för övernattning idag. Det är Tjeckiens tredje stad, så alltså skulle vi över gränsen. Tack vare en försening fick vi också nästan två timmar i Zilina, innan gränsen, och det passade ju bra då vi slarvätit hela dagen. Nu blev det vietnamesiskt. Jättegott!
Tågtimmarna flöt på och vid 18.30 checkade vi in på vårt övernattningsrum. Billigt men rent och funktionellt.
Kvällen var sådär sagolikt ljum, så vi gick ut en sväng och såg på stan. På torget höll man packa ihop en massa matstånd, och en dam gav oss några överblivna cannoli, bakelser med jättemycket söt smet i kakrör. Festligt men för sött, till och med för Jakob.

30 april
Det blev en tidig morgonpromenad till stationen, där vi provianterade lite innan Prag-tåget gick 7.10. Liten promenad och hamburgare i Prag, och sedan ett nytt "European City"-tåg till Dresden.
Där checkade vi in på Holiday Inn Express, och fick ett rum på tionde våningen.
Klockan 16.00 skulle vi möta Paul på Schloss-Platz, för en guidning.
Vi var åtta stycken som blev föredömligt guidade genom gamla stan. Sachsen, Tyskland, bombningen, kommunisttiden, återföreningen och uppbyggnaden.
Ruinen av Vår fru-kyrkan stod länge som ett monument över krigets vansinne. Nu är den uppbyggd igen, och där avslutades vår free walking tour.
Vi gick ett par timmar till i staden och längs floden i den underbart varma Valborgs-kvällen.

Här är 16 timmar från hotellrumsfönstret:

Kommentarer

  1. GunRembeck1 maj 2025 kl. 08:52

    Intressant o vackert men obehagligt också med en hemsk historia!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer