Pecs och vidare

21 april

Då bar det av igen. Men först en rejäl frukost frukost förstås. Efter tre timmars vacker tågresa kom vi till Pecs, som lär uttalas typ ”Pietch”. Det är Ungerns femte stad, men ändå ganska liten. Det finns massor av riktigt gamla sevärdheter, både från romarna, turkarna och de första kristna århundradena, men flera av dem vi ville se behagade stänga tidigare, då det är annandag, Den verkar man fira, för mycket, till exempel alla affärer, var stängda. Men indierna kan man lita på, så det fick bli indisk mat idag.
Eftermiddagen gick åt till att vandra runt och se kyrkor, torg och hus. Dagen var ljuvligt varm och i parkerna pågick sommarliv. Och oj, så många vackra hus, och oj så många som skulle behöva renoveras!

Vår bokade lägenhet visade sig ligga inne på en stängd innergård, med egen uteplats, och den ville vi ju också utnyttja. Så det blev en skön stund där med, då vi åt lite, till koltrastarnas och kyrkklockornas ackompanjemang. 
Kvällsturen gick till ett gammalt fabriksområde, som nu är kulturcentrum. Även där var allt stängt, men platsen var öppet och vi fick ensamma gå omkring i det fantastiska området. På Världsutställningen i Paris 1878 hade den vackra keramiken från fabriken vunnit pris, och mycket i området var smyckat med just dessa fantasieggande skapelser. 

När vi sedan vandrade ”hemåt” var mörkret så där ljuvligt ljumt och smekande, som man drömmer om. Tänk att vi får vara med om det!

22 april 
Kyrkklockorna drog igång vid 05.00, eller tidigare. Halv sju var jag, Jakob, redo för morgonpromenad. Upp på en utsiktsplats på berget "bakom" staden. På vägen passerade jag en utmärglad och plågad Kristus på ett kors. Från utsikten ringde jag och väckte Mimmi; halv åtta varje dag. En svart rödstjärt gjorde vandringen nedåt ännu trivsammare.Frukost på vår uteplats, och sedan packning och vandring mot station, och ytterligare möjlighet att beundra alla vackra hus.
Tåg till Budapest Deli, Metro 2 till Budapest Keleti, baguette med breaded cheese, tåg till Egyek, med byte i Fuezesaboni. Himlen började anta en hotfull färg. När ersättningsbussen tog oss de sista 3 milen till Hortobagyi dundrade åskan och regnet öste ner.
Det upphörde dock, och när vi gick en kvart till pensionatet, var det alla storkarna vi minns.
Ett underbart värdpar bjöd oss på välkomstdrink och trivsel. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer