Natur i Hortobagyi

23 april

Att sammanfatta den här dagen blir inte lätt, men om jag säger att jag, Mimmi,  vaknade till klappret av storknäbbar, så har jag i alla fall slagit an tonen för dagen.

Vi är i Hortobagy, ute på den ungerska pustan. Just här är det ett fågelinferno så Jakob gav sig redan 5.30. Han var lycklig när han kom tillbaka, och ännu bättre blev det då vi fick frukost. Vår värdinna hade gjort sitt yppersta.

Tyvärr är flera av attraktionerna här stängda, då det sedan en månad tillbaka florerar mul- och klövsjuka, så vi kunde inte åka ut i viltparken. Man har stängt för att skydda djuren. Och många av aktiviteterna här handlar om att skydda djur och natur.

Vi kunde ändå besöka några museum som visar hur den mycket speciella herdekulturen här på pustan fungerat. Fortfarande finns det rester av denna ”Cowboy-lika” kultur och man är mycket stolt över traditionen. Runt om oss här finns det mycket djur fortfarande.

Med hjälp av cyklar utforskade vi sedan det stora områdena med fiskdammar, som ligger i nationalparken. Runt dessa fiskdammar finns det kilometerlånga gångvägar, som ibland också lämpade sig för cykel. Och cykelvägen dit var också spännande, med mängder av fåglar och växter. Ur floran väljer vi en: violkungsljus. Vilken skönhet!

Av fåglarna väljer vi storkar, både vit och skedstork, olika hägrar; grå-, ägrett-, silkes-, ko- och purpurhäger, havsörn och svarttärna. Men Gulärlan måst också nämnas. Den glänste gul över slätterna, som om den var självlysande. Magnifikt!

Man hade byggt upp fina torn och gömslen och överallt var vi ensamma. Vi cyklade flera timmar inne i området och var sedan så trötta och törstiga så jag nästan inte orkade med, då vägen blev hopplös.

Men vi kom förstås tillbaka, och fick äntligen äta och dricka. Och ett herdemuseum till, ”Paztormuseet” blev det.

När vi sedan kom hem till vårt boende höll vår värd Albert på att spänna för sina hästar framför en vagn. Det lilla fölet var bara 3 veckor gammalt. Men de som åkte iväg med honom blev nog rejält blöta, för också denna eftermiddag kom det ett rejält åskväder. Det känns väldigt exotiskt, med detta dundrande väder i riktigt god temperatur.

24 april

Klockan 5-ovädret slår till för tredje dagen i rad, så i skrivandets stund sitter jag i skydd under ett tak.

Jag, Jakob, inledde även idag morgonen med en tvåtimmars promenad före frukost. Sommargyllingen satt och sjöng i en dunge men lyckades undgå upptäckt. Inget kryss på den.

Med våra cyklar gav vi oss sedan iväg längs en cykelväg mot ett nytt fågelreservat. Man kan inte ha det bättre en solig torsdag förmiddag i april.

Lite smolk i glädjebägarn blev det när vi upptäckte att cykelvägen inte alls ledde dit vi skulle. Efter en kringelikrokig mil var vi i alla fall framme. Den halvfulla glädjebägaren blev halvtom, och ännu något smolkigare, när vi upptäckte att reservatet var avstängt. Men från ett utsiktstorn vid reservatet gräns kunde vi ändå se den utlovade aftonfalk en. Kryss på den.

Mer cykling, på asfalt och i lera. (Dags att ta på långärmat för bränningen skull.)

Lunchmat i skuggan utanför en anrik restaurang. Rätterna var rustika men goda, och som gjorda för att ta bild på.

Sedan var det dags att åka hem och ta igen sig lite. Eller, som det så lätt blir, fram med Rail Map Europe, och påbörja planeringen av denna tågluffs sista vecka.

Kanske tog jag sen en cykeltur för mycket, för sitter jag nu som sagt och väntar på att åskan ska upphöra. Äsch, jag cyklar hem ändå. En varm dusch kan bli fint.