Mostar

11 april, Mostar

Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott!

Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru.

Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd.

Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på tillbakavägen. Den hade blivit helt raserad under kriget, och nu hade man byggt i 15 år, men det var mycket kvar att göra. Vi tyckte det var jättefint med det vita, avskalade, men det skulle till mycket mosaik, i inredningen. Det var ändå overkligt att vi kunde få gå därinne, utan en enda människa i närheten.

Det blev en stunds vila innan Jakob gav sig iväg för att se om han kunde hitta några vettiga busstider. Det kunde han inte, men vi fick i alla fall en fin fikastund efteråt, med börek och dricka, intill den gamla bron. 

På kvällskvisten blev vår Free Walking Tour av, och vi hade en mycket engagerad man som inte drog sig för att förklara de mest komplicerade skedena i kriget för oss. Jag tror det var lättare att förstå kriget innan vi kom till Bosnien Herzegovina.

Och fattade vi inte något annat idag, så fattade vi i alla fall att man måste vara noga med att inte slarva bort  just den senare delen. Vi är ju ändå i Mostar, Herzegovina ”huvudstad”!