Keszthely

19 april

Nu längtade vi efter att komma in i tågvärden igen! Och vi ville till södra Ungern. Vi slog in Balatonsjön på vår interrail-app, och tänkte att vi åker så långt vi vill och orkar. Vi orkade ända fram. 12 timmar satt vi på tåget. Vi gjorde bara två byten, och det var inga pauser mellan tågen alls. Och det fanns ingen restaurangvagn! Jo, på det första 8-timmarståget fanns det en, men den var stängd! Som tur var hade vi tagit med oss bra med dryck och matsäck.

Allt gick jättebra. Vi hade ett fint skådespel utanför, med mäktiga berg, som så småningom planade ut. Här och var dök det upp floder och byar. Kroatien är ett land som satsat massor av pengar på att rusta upp järnvägsnätet, och det var en del byggen på gång. Och det behövs! Vårt tåg drogs av ett diesellok, och medelhastigheten denna dag var 50 km/tim.

Vi fick vara försiktiga med att använda våra mobiler för mycket, för nån laddningsmöjlighet fanns inte. Då är 8 timmar rätt långt. Vi fick sällskap av Darco 9 år, som tyckte att min Ipad var väldigt skojig. Förutom att titta ut löste vi korsord, spelade kort, åt och hade det allmänt gott.

Vi Balatonsjön har vi varit tidigare, men inte vid turistorten Keszthely. Vi kom fram i mörker, och gick i den ljumma kvällen till vårt gulliga pensionat. Det blir spännande att se allt i dagsljus.

20 april 

Keszthely, en stad utan religiösa trauman eller uppslitande krigshistoria. Härligt!

Pansion Barbara sköts av en rar äldre man som helst för samtalet på tyska. Han hade dukat upp en fin frukost på bottenvåningen. Inte minst det möra rökta fläskköttet med pepparrot till, gjorde att vi satt länge och njöt.

Pensionatets cyklar var redan utlånade, så det blev till att vandra idag också.

Ett palats med en vacker slottspark. Ett palmhus tillverkat i Gustav Eiffels verkstäder. Fågeldammar. En historisk modelljärnväg. Ja, det var en del av vad staden hade att bjuda på. Naturligtvis glömde vi bort att äta, för nu återstod bara fyra kilometers skogspromenad innan dagens huvudattraktion: Hevitz termalsjö. 

28 gradigt svaveldoftande sjövatten kan väl aldrig va fel. Så vi betalade inträdet och delade denna påskdagsupplevelse med ett tusental ungrare. Härligt! Till slut hittade vi även ett par solstolar, och njöt av vårvärmen. 

Det blev buss tillbaka till stan och en fin tur längs strandpromenaden, där det blev fish n chips. Kanske var det nyfångad Balatonkarp. 

Efter tio timmars turistande var det fint att komma "hem" till rummet och sängarna. Och till den coola taklampan.