8-10 april: Sarajevo

8 april

Detta är utsikten från vårt sovrum. 

Edgardo gjorde i ordning en god frukost åt oss, och det fanns mycket intressant att tala om medan vi njöt av maten.

Vi gick sedan en free walking tour genom stan, med en kunnig guide som berättade om stans historia, och alla kulturer som möts här.

Här stod Gavrilo Princip när han sköt Franz Ferdinand, och gav startskottet till första världskriget.

I dom turkiska kvarteren drack vi sedan bosnisk kaffe med sötsaker till, ackompanjerat av arabisk popmusik. Gott och svängigt.

På kvällen bjöd vårt värdfolk på italiensk restaurang.

Det politiska läget är tydligen väldigt instabilt just nu, inte minst i den Serbiska delen av Bosnien. Men som vanligt märker man inget av det, som turist, utan går bara runt och njuter av allt vackert och spännande.

9 april

Ibland när man kommer till nya ställen vill man ju bara njuta av allt spännande, och ha det bra, men ibland känner man också nästan en plikt att lära sig lite mer om hur människorna har haft det. Så känns det i Sarajevo. Och då tänker vi inte på skottet 1914, utan på det förfärliga kriget 1992-1995. Vi kommer ju ihåg de fasansfulla rapporterna om hur grannar, som levt i fred plötsligt vändes mot varandra, om obegriplig grymhet och om hur många som tvingades fly för sina liv, också till Alingsås. Denna dag lärde vi oss mycket.

Jakob började med att ta en morgontur till en av de stora muslimska gravplatserna en bit upp i bergen. Det finns ganska många i Sarajevo. 

Dagens utflykt gick till ”Tunnel of Hope”, en 800 m lång tunnel, som i hemlighet grävdes då Sarajevo var belägrat. Staden ligger i en gryta och i 44 månader stängde serbiska trupper in befolkningen. Tack vare tunneln, som gick under flygplatsen till ett fritt område, kunde man föra in mat och förnödenheter, och på så sätt räddas från svält. Att man lyckades med det var helt otroligt.

Vi fick en fin promenad till spårvagnen sedan, eftersom tunneln låg ute på landet.

Men nästan ännu otäckare än tunneln var att åka genom det område som kallades ”The Snipers Alley”, krypskyttarnas område. Husen finns kvar och fortfarande bor det människor där, men man kan lätt känna hur skräckinjagande det var.

Men sedan orkade vi inte med mer hemskheter, utan gick till marknaden och saluhallen och handlade. 

Kvällen avslutades med en härlig måltid hemma hos Birgitta och Edgardo. Det var skönt att få skratta och prata om både allvar och skoj!

10 april

Idag skulle äntligen linbanan upp till bergen, och den övergivna olympiska bob-banan, vara igång. Klockan tio satte vi oss tillrätta i en av gondolerna, och gled ljudlöst de 600 höjdmetrarna upp till linbanans topp. Det var underbart vackert, men också ett av de ställen där belägringen och beskjutningen av Sarajevo inleddes, bara 7 år efter OS. 

Bobbanans doserade kurvor var fulla av färggrann graffiti, och på marken bredvid växte vitsippa, blåsippa, gullviva, julros, och hundtandslilja. Men det hann nog inte olympierna registrera.

Fika med utsikt blev det också.

Väl tillbaka nere i stan gick jag, Jakob, på en utställning om folkmordet i Srebrenica. Allt är så sorgligt och obegripligt.

Vi sa hejdå till våra värdar, och tog tåget till Mostar. En underskön tvåtimmarstur med hisnande stup och isälvsgröna floder.

I Mostar är det många grader varmare än i Sarajevo, och palmer växer utmed gatorna. Men det pratar vi mer om i nästa inlägg.