Tropea

7 nov
Dags att lämna Sicilien, och dags att lämna Börje och Berit. Det var nästan lite dämpad stämning vid frukosten. 
Men sen satte reslusten in och vi tog samma tåg och färja bort från ön.
Messinasundet är 2,5 km där det är som smalast och det är faktiskt lite märkligt att man aldrig gjort någon bro. 

Vi tog ett tåg söderut och vinkade till de andra som for norrut. Men efter en dryg timmes vacker resa hade vi ändå kommit underfund med att vi ville hålla oss på Italiens västra sida, så då gick vi av och vände! Tågluffandets frihet alltså…
Målet för flera timmars oerhört vacker resa blev Tropea, en turistort innanför ön Stromboli. Men nu är det inte turistigt alls. Vi kom dit i mörker och lite smådugg, men ändå varmt och härligt. Efter incheckning hos ”Cassandra” gick vi iväg för att handla och det blev grillad kyckling och god ost i vårt guldmålade rum. I badrummet stod det 27 olika produkter för hår och kropp, och dessutom lite burkar och ljus. 
I sängarna var det delfinlakan och på väggarna riktig blaffiga tavlor i blänkande ramar. Så nu ska det både sovas och luktas gott!

8 oktober:
Skön natt i Tropea. Det kanske det blir när det är delfiner, vågskvalp och stjärnor på täcket, och ett par Alvedon i magen. 
Klockan 8.00 kom vår förtjusande värdinna in med en snudd på fantastisk frukost, och vi åt länge och väl.
Sedan var det dags för en "walking tour", dock utan guide, men kyrkogården, playan och gamla stan hittade vi ändå.
Efter lite proviantering tillbringade vi ytterligare ett par timmar på stranden. Såå gött!
På en liten uteplats kunde vi njuta ytterligare en stund av eftermiddagssolen med varsitt korsord. 

Framåt sju på kvällen drog vi oss in till stan för att äta. Vi hittade en mysig restaurang där vi också lyckades pricka in två av ortens specialiteter. En bruscetta med nduja, en kryddstark bredbar salami, samt rostade grönsaker med cipolla rossa, en söt rödlök. Sen sitter ju aldrig en spagetti alla carbonara fel.
Nu börjar vi så smått planera resten av luffen. Det känns bra, det också. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer