Tåg norrut

17 november: Tåg norrut

Detta skulle bli en tågdag. Start i Siena och, sex tågbyten senare, mål i franska Colmar.

Men först frukost i den häftiga matsalen. Det ser ut som källarvalv, men ligger på andra våningen, ett halvdussin korridorsvängar bort från vårt rum.

Tågresor gör vi helst inte på fredagar och söndagar, men idag chansade vi på att det skulle finnas plats ändå. Vi hade obligatoriska platsbiljetter på snabbtåg från Florens till Milano för att slippa en omväg på nästan fem timmar.

Efter Milano kom vi strax in i Schweiz. (Stäng av mobilerna för att slippa dyra överraskningar.)

Comosjön och Luganosjön var bländande vackra, även om det på denna resa mest blev kortare glimtar. 

Vi och hundra andra resenärer skyndade mellan perrongerna i Lugano, Arth, Olten och Basel, för att inte missa anslutande tåg. 

När kvällen anlänt, (och den kommer tidigt så här års,) kom vi ut ur Schweiz på andra sidan, och in i Frankrike. Det var vackert att höra "merci", "bon soir" och "pain au chocolate" igen.

Ibis Budget hotell i Colmar var helt i vår smak, och en kycklingsallad med senapsdressing sov man sedan gott på.

18 nov

Så fick vi då användning för våra varma kläder!  Efter en fin frukostbuffé, topp tre på resan, gav vi oss ut i staden. I Colmar var det inte så varmt, men heller inte isande. 

Den här staden gör vad de kan för att visa att julen är på väg! Hela staden, som normalt ser ut som ett litet sagoland, ser ut som en Disneygran. 

Och än är det inte dags för julmarknad, men överallt förbereder man. Massor med stånd att sälja brända mandlar och gluhwein i, och hundratals vitsprejade granar, kilometervis med ljusslingor och fullt med glitter. Lite snopet att missa själva julmarknaden, men när vi såg att vårt hotellrum då 5-dubblar priset så kan det väl kvitta.

Vi gick i alla fall en självguidande slinga, på 6 km, som man så förtjänstfullt fixat. Det är ju en otroligt gullig stad, med så fantastiskt fina och gamla hus, varav många är välhållna och färgglada korsvirkeshus. 

Stadens store son, Bartholdi, som låg bakom frihetsgudinnan i New York, har gjort en hel del fina statyer,  men annars verkar all utsmyckning nu glittra till julens ära.

Fast vårt hotellrum inte är stort åt vi både lunch och kvällsmat där. Vi hade helt enkelt ingen lust att äta ute, och det blev ju både gott och prisvärt.

På kvällspromenaden spanade vi in ” Lilla Venedig” lite mer. Man har några båtar i en å som rinner genom staden. I mörkret blev allt ännu mer som ett dockhus.