Porto Empedocle

31 oktober:
Jag, Jakob, tog en promenad längs stranden när det ljusnande vid halv sju.
En dryg timme senare träffades vi igen i frukostrestaurangen, där en fin äggröra och smakrika melonbitar förtjänar att nämnas.
Sedan blev det en ny promenad längs vattenbrynet till Scala dei Turchi, en naturformation av märgel, en kritaktig bergart. Det var vackert så det räckte och blev över!
Stan vi bor i är på många sätt så undermålig att hotellen inte ens tar ut sin  annars så obligatoriska City Tax. 
Till exempel finns här inga trottoarer på vägarna, inga affärer och knappt någon öppen restaurang, MEN en underbar lång strand med rent, varmt vatten, och minimal risk att bli överkörd av en scooter. 
Här finns också rikligt med tillfällen till plump och yatzy. 
Det blir mörkt tidigt, så nu vid 20.45 ligger hälften av oss redan i sängarna. Men 6.30 i morgon bitti går solen upp igen.

Fredag 1 november

Vilken dag! Det är första november och vi har haft en riktig sol- och baddag!
Underbar hotellfrukost utomhus, och sedan poolhäng, med bokläsning och korsord. De andra hade för all del varit på morgonpromenader, men annars var det en rätt slapp dag. 
Vi badade dock inte så mycket i poolen, för 100 m rätt ner ligger ju havet, som var varmt och böljande. Såå ljuvligt!
Det är ju så praktiskt att vi har ett resesällskap som är lika okänsliga och slarviga med mat som vi själva brukar vara. Så vi små-åt bara lite under dagen, och alla verkar klara sig med det.
Nu, när det är vintertid, går solen ner strax efter kl. 17, så fram på eftermiddagen gick vi västerut på stranden, för att se solnedgången på en vacker plats. 
Trots att det mesta är lågsäsongs-stängt här, så var det en hel del folk som gjorde oss sällskap. 
Då solen gått ner blev det allt lite rått, och dessutom kom det mygg. Men nu var det dags att äta! Trodde vi. Inte fanns det några restauranger öppna då inte! Så vi fick ta en tur till hotellet för att ta på lite kläder och vänta in tiden, för klockan 19 fanns det möjlighet att få äta. 
Restaurangen var flott, men maten flottigare. Inget vidare alltså, men mätta blev vi. 
Lite kortspel avslutade kvällen.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer