Palermo och söderut

29 oktober: Palermo

Idag har vi varit ute och rest en vecka. Det känns länge sedan vi lämnade Alingsås.

Sightseeing och bad stod på programmet denna dag, men först hotellfrukost av medelkvalitet; gott om godsaker, ont om grönsaker.

Det fanns mycket att titta på i staden, även om katedral-avtrubbningen börjar sätta in.

Lokala marknaden var härlig, och lunchen där bestod av diverse sicilianska specialiteter, t ex friterad risboll av apelsinstorlek. Den fyllde buken!

Stranden var stenig, men vattnet säkert 22 grader. Härligt!

Sista timmarna innan mörkrets delade vi upp oss i tre olika promenadgäng. (Ja, ett par av gängen var riktigt små. Vi återsågs på vårt Albergo Mediterranea.

Palermo by night blev en havererad vattenshow vid marinan, där Whitney Houston hann sjunga halva "I will always love you" innan lamporna slocknade och vattnet sluta' spruta.

Men den efterföljande spagettin i en trång, upplyst gränd, blev en fin avslutning på en lång dag. 

Onsdag 30 okt

Idag var det resdag igen. Sakta men säkert tog vi oss över Sicilien, från Palermo till sydkusten. Här befinner vi oss på den lilla orten Porto Empedocle. Vi kom dock hit i mörkret, så vi har bara hört havet än.

Resan startade med tåg. Landskapet i inlandet var bördigt, kulligt och vackert. Torra, hösttomma åkrar, med mängder av täckdukar över fruktodlingar och vinrankor. Efter fyra timmar pausade vi i Caltanissetta, och funderade på vår fortsatta färd för dagen. 

Med tågluffarnas frihet kastade vi om våra planer och bytte mål för dagens etapp. Härligt!

Efter upptäcktspromenad och matrast tog vi sedan en buss söderut, och vid ändhållplatsen ytterligare en buss. Men i Agrigento tog det stopp!

Vi hade bokat ett hotell i Empedocle, men det gick inte att gå de sista kilometrarna, för det fanns bara smala,enkelriktade och väl trafikerade vägar, och i mörkret var det helt enkelt idiotiskt. Och att ta sig ner till havsnivå med packning var för krångligt, så det fick bli taxi. Trodde vi! Men vår svarttaxi kördes av en så trevlig man, så det kändes bara bra, och sent omsider nådde vi alltså detta lite flottare hotell. 

Nu har vi ätit, och krupit ner i våra sängar i vårt fyramannarum. Livet är gott!