29-30 april: Ohridsjön med Nordmakedonien

29 april Pogradec

Det är nästa löjligt hur det ser ut, då man vaknar och tittar ut över Ohridsjön! Det är som en kuliss. Så häftigt, med allt det blå, och alla berg runt omkring. 

Vårt hotell hade en helt okej frukost, fast den traditionellt hemlagade kan man ju sakna lite.

Idag hyrde vi cyklar, och gav oss ut på landet. Först följde vi sjökanten tills vi kom fram till gränsen mot Nordmakedonien, 7 km bort. En hel del fina fåglar, fast inget uppseendeväckande. Vår tanke var sedan att se nationalparken Drilon, som verkligen var lätt att hinna se, då vi väl kom dit. Det var ett välordnat, ganska litet parkområde, där man byggde fina små vägar förbi en damm, en å, och kanske en fiskodling. Vi tror att man höll på att rusta den inför sommaren.  

Men vi cyklade vidare, till byn Gurra, där vi stannade på en bar. Folk är nyfikna och vänliga, och många, både barn och vuxna hejar med ett ”Hello!” Jakob slog sig i slang med alla gubbar på baren, och de skrattade gott åt både oss och sig själva.

Det är fint att se hur det är på landet. Vi har ju mycket begränsad erfarenhet, men det verkar som om många odlar för självhushåll, och har småskaligt jordbruk. Åkrarna är avlånga och smala, och det är ju vanligt att det går djur lite här och var. Det vanligaste redskapet är hackan, men vi har sett både lie och skära användas.

På eftermiddagen låg jag stranden en stund, men Jakob besteg istället ett berg. Han fick häftig utsikt, och trötte på sköldpaddor. Bad blev det för oss båda. Vattnet är nog 20 grader, fast vi har inte sett någon annan bada, även om en del människor hänger på stranden. 

Gubbarna här verkar ha ett ganska trevligt liv. De sitter ofta i klungor på barer, eller spelar schack eller domino i nån park. Ibland kan man se en grupp svartklädda damer, änkor, som sitter och pratar i nån park med, men andra tanter har nog fullt upp, för dem ser man inte mycket av.

Det blev en sista kvällspromenad utmed sjön och pizza på kvällen.

30 april: Till Nordmakedonien

Vanliga morgonrutinen: (Vad snabbt man blir en vanemänniska!) Frukost i salongen, och en extra cappuccino ute under blommorna.

Växling till denarer, taxi till gränsen, vandring över två passkontroller med ingenmansland emellan, och sedan en stig ner till Sveti Naums kloster.

Anläggningen med tre kyrkor, och natursköna parker, var det turisttätaste vi sett sen vi lämnat Pompeji. Även detta är ett Unesco-världsarv. Vi gav det nog aldrig riktigt chansen, utan tyckte att husvagnscampingen var det häftigaste.

I väntan på bussen till Ohrid, dök det i stället upp en taxi som körde för samma taxa, och även plockade upp folk längs vägen på samma sätt. Efter en vacker tur utmed sjön, var vi framme vid hotellet vi bokat en dryg timme innan dess.

Efter någon tid på rummet, var det dags att göra Ohrid på en halvdag.

Först in mot Gamla Stan, som är en befäst kulle med ringmur. Längst upp tronar Tsar Samuels slott, med en strålande utsikt.

Ohrid kallas Balkans Jerusalem på grund av alla kyrkor. Vi passerade många, men gick inte in i någon. Vi stannade dock en bra stund vid udden med Ohrid "vykorts-kyrka". 

Hob-Nobs i all ära, men nu var det dags för riktig mat. Nere vid vattnet beställde vi "Trout in prison", en mycket välsmakande pasta. 

En lång strandpromenad finns här också, och där spankulerade vi fram och tillbaka, med sittpauser på ibland riktigt bekväma platser. 

Dagen bjöd på behagligt sommarväder. Nu blir det snart gott att sova! 

PS: Undrar om handlaren i Pogradec har fått in allt som han ställde ut i morse?