27-28 april: Tirana

Tirana 27/4

Denna dag ägnades ganska mycket åt Albaniens historia. Det är ju en rätt sorglig historia, och i många delar bekant från andra diktaturer. Man var under förtryck och ockupation av Turkarna under 400 år. 1912 fick man självständighet, men hela tiden var det ju ett spel med olika allianser. Sedan kom nazisterna, först Italien och sedan Tyskland. Efter krigsslutet fick partisanerna, med frihetshjälten Enver Hoxha i spetsen makten. Hoxha utvecklades till en maktfullkomlig och paranoid diktator, och styrde landet med våld till sin död 1985. Kommunistregimen föll 1991, och sedan dess har landet utvecklats demokratiskt men lider av fattigdom och korruption.

Vi började med att besöka BunkArt1, som är en av Hoxhas bunkrar, nu ett museum med historiska installationer. Hoxha trodde nog själv, och framför allt inspräntade i befolkningen att de skulle kunna stå mot stormakternas eventuella anfall genom att skydda sig i bunkrar, så han lät bygga 175 000 stycken! Men denna, den största var till för partiledningen. Utställningen var skräckinjagande, men bra. Det konstiga är ju att detta hände under vår levnad! Ja till och med under flera av mina barns levnad!

 När vi kom ut ur den 5 våningar djupa bunkern sken solen, fåglarna kvittrade och allt var ljuvligt. Vilken kontrast! 

Vi gick mot en annan av Tiranas attraktioner - Dajti Ekspres, en 4800m lång linbana som tog oss upp på berget Dajti. Utsikten uppifrån var oerhörd, och vi njöt både av den, fika och en naturvandring. Vilda gröna julrosor var en av upplevelserna.

Lokalbussen tog oss in till centrum igen, och det blev fisklunch. Men sen fick det allt bli lite avkoppling på rummet. Vi bor på ett centralt hostel med fina gemensamma ytor, så det blev en stund i solen med.

Men ut igen, det är mycket vi vill hinna med! Tack vare gårdagens stadsvandring hade vi rätt bra koll på centrum. Här byggs nu Balkans största moské, som ironiskt nog bekostas av Turkiet. Här finns också en stor katolsk kyrka, till Moder Theresas ära, som är en amerikansk gåva. Och samtidigt byggs också en stor ortodox kyrka. Vår guide visade stor tacksamhet till alla nationer som stödjer landet.

Det byggs väldigt mycket i Tiranas centrum. Stora och höga hus. Fula och vackra. 

Avslutningen på dagen blev en härlig grillmiddag, i den stad vi lärt oss att tycka mer och mer om.

28 april: Till Pogradec

Dags att lämna Tirana, men inte med större brådska än att vi kunde gå ut i grannskapet och äta frukost först.

I grannskapet finns också massor av små affärer. Många sålde frukt och grönt. Flera sålde och reparerade cyklar. Någon sålde kylskåp, möbler och en söndrig ukulele. Ytterligare någon hade ställt en våg på trottoaren, och hoppades att förbipasserande ville betala en slant för att få reda på sin vikt.

Terminal East gate, som vi skulle ta vår buss ifrån, låg nån halvmil från centrum, så vi fick ytterligare en buss för att komma dit. Ingen tyckte att det var någon ide att ta reda på när bussarna gick. "Dom går så ofta." Vi hittade så småningom en buss till Pogradec med avgångstid 11.30. Klockan 11.20 var bussen full, så då åkte den. Vårt mål för dagen var nyss nämnda stad, som ligger vid Ohridsjön.

Spegelblankt, soligt och fridfullt. Innan dagen var slut blev det både bad, spankulerande på strandpromenaden, och grillad koran. Det är det närmaste en koranbränning som jag kommit. Detta var dock en nyfångad endemisk laxfisk, som smakade utsökt.