22-23 april: Gjirokastër till Permet

22 april: The Blue Eye
Under morgonpromenaden lättade dimman sakta i dalen.
Härlig frukost som vanligt. Denna dagen toppad med ost- och spenat-paj. Snudd på brunch. Härligt att grunda ordentligt! 
Idag stod den blå källan, the blue eye, på schemat. 
Vi åkte med en fullpackad buss till Sarande. Vi fick klämma in oss på varsin frigolitpall på golvet. När vi åkt en timme över ett mäktigt bergspass, stannade chauffören, pekade på en väntande buss och sa att nu ska ni byta till den. Alla är hjälpsamma, och ingen verkar inställd på att luras.
Det var trångt även i den bussen. Jag fick en hel stol, Mimmi en halv. Hon fick hålla i sig i serpentinsvängarna. "Skönt att vi inte är åksjuka", sa vi en halvminut innan en tant längst fram kräktes i en plastkasse som dumpades i närmsta dike. 
En halvtimme senare var vi framme vid källan. Ur en underjordisk källa strömmade blågrönt fram med en väldig fart. Det var välordnat och vackert! 
Vid tretiden var vi hemma igen. Dagens sista busstur blev lokalbussen som slingrade sig uppför Gjirokastërs gränder. 
Inget land i världen har så stor andel Mercedes som Albanien: 30% Märkligt! 

Eftermiddagen tillbringade vi på rummet under filtar, och restaurangmiddagen åt vi under infravärme när mörkret fallit. Vi har det bra. 


23 april Permet

Avresedag från Gjirokaster, och så regnigt att frukosten fick bli inne i vårt lilla rum. Men då vi gav oss iväg var det ändå lite uppehåll, och passande nog dök det upp en taxi. Att gå brant nerför i 30 minuter med ryggsäck var inte tänkbart för mig, Mimmi.
Minibuss till vår nya ort - Permet. Det är en liten lantlig stad dit man kommer för naturens skull. En forsande flod, en vacker dal, helande källor och så berg förstås. Vid ankomsten till staden möts man också av ett 25 meter högt klippblock, som ottomanerna visst hade byggt ett litet fort ovanpå.

Min största glädje var dock att vårt hostel var varmt och torrt. Vilken lycka! Nu kunde vår tvätt torka och vi skulle inte frysa så mycket. Vår värd var mycket sällskaplig, och trots att han inte kunde många ord på engelska höll han låda, samt bjöd på hemlagad fikonkaka och likör.
Vi åt en spännande måltid på en liten restaurang, och soppan jag tog var gjord på ”the meat of the head” sa mannen och pekade på sin skalp. Vi frågade inte mer! 

Sedan vardet dags att vandra uppåt igen. I stadens utkant vandrade en herde med en stor fårhjord, det sprang höns och det stod en åsna och några hästar. Det är en sån konstig blandning av medeltid och nutid!

Vi gick upp till en 1700-tals kyrka i en bergsby. Naturen påminner ibland om regnskog, så här års. Det är oerhört lummigt, och nu när det regnar så är det fuktig. Det kommer ofta ljuvliga dofter från blommande träd och buskar. 
Uppför går ju bra för mina ben, men visst är det jobbigt ändå. Och sedan kommer det ju alltid en nerförsvandring. Men sakta, sakta går det bra, så jag startade ett bra tag före Jakob, som kunde sitta kvar vid den vackra 
kyrkogården en stund.

När regnet tog i passade det bra med mys på rummet, och vi gick bara ut för att köpa lite till kvällsmat.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer