20-21 april: Albanien till Gjirokastër

20 april: Albanien
Hit kom vi så småningom, men vi börjar dagen från början. 
Efter en problemfri men lite orolig och gungig natt på färjan, anlände vi äntligen till Albanien. Vi nobbade taxi-gubbarna vid hamnen, och begav oss till fots mot Vlores centrum. Det kändes direkt att det var ett nytt och spännande land.
Nu skulle vi hitta en bankomat, så vi kunde få lite "lek" att röra oss med. Det gick bra, och dom 1150 första använde vi till en underbar frukost.
Vi passerade ett frihetsmonument, och omfattande bazarer i gränderna. Vi hittade goda koppar kaffe och jordgubbar, och till slut även busstationen.
Ett antal gubbar försäkrade oss om att bussen till Gjirokastër skulle gå klockan ett, "men ni kan vara här klockan tolv".
Så det blev en runda till i stan, och fler koppar kaffe, och kortspel, medan vi njöt av solen och atmosfären.
Tolv personer i en minibuss åkte sedan uppför och nedför berg och dalar på en fantastiskt vacker resa, och anlände ett par timmar senare i Gjirokastër.
Två kilometer och hundra höjdmeter  senare var vi uppe vid vårt trivsamma, om än lite svala, boende. Väggarna prydde av albanska profiler.
En sen lunch med traktens specialiteter, såsom fylld paprika, intogs i stadens turistkvarter.
Sedan började en mödosam vandring på jakt efter Ali Pashas stenbro. Staden är otroligt kuperad, och skyltningen eftersatt. När vi, efter mycket om och men, såg den på avstånd, började Mimmi och hennes onda knän nedstigningen "hem" medan jag tog en närmar titt på attraktionen.
Det blev tidig nattning efter en upplevelserik dag.

21 april
Det här blev en konstig dag!
Vi var beredda på regn, men Jakob gick en tidig morgontur innan det blev för blött. Han hann se mycket vackert.
Sedan blev det en fin frukost på den lite kyliga altanen. Fårost och grönsaker, bröd och sött te, kaka och turkiskt kaffe. 
Mina, Mimmis, artrosknän behövde få vila idag, men hur gör man det i en stad som ligger på en bergssluttning? Jo man håller sig inne, och kryper ner i sängen för att få värme, medan regnet vräker ner och åskan dånar. I flera timmar höll vi oss inne, men fick i alla fall tvättat våra kläder. Skönt. Hur de ska torka är en annan fråga.
Nåväl, det klarnade faktiskt upp, och den välgörande solen värmde oss ett tag. Vi gjorde ett besök på det imponerande slottet som ruvar över staden.
Gjirokastras gamla stad är ett världsarv, både för att den har en så speciell byggnadsstil, och för att det visar just det ottomanska arvet, som lever i kulturen. Stenhusen, med stentak, ligger alltså på sluttningen av en bergskedja, och i dalen nedanför rinner en flod. Så här års är det frodigt och grönt. Tuppar gal och näktergalar låter.
Jakob passade på att ta ytterligare en vandring, efter ett underbart fika i stadens basarkvarter. Denna gång gick han nere i dalen.
Vi avslutade dagen med middag i kvarteren ovanför slottet. Stekt ost med grönsaker och kycklingsoppa var trevliga inslag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer