14-15 april: Pompeii

14 april: Vesuvius
Vi vaknade utsövda, drog upp markisen, och kollade att Vesuvius stod kvar. Jodå!
Äntligen ett boende där det ingick frukost. Cappuccino till toasten "de luxe" och Italian coffee till sötebrödet. Så ska en söndag börja! Eller vilken dag som helst, faktiskt.

🎶Mare, mare. Vad gör man med en söndag morgon? 
Jo, man kan ge sig ut på stan och fixa biljetter Vesuvius nationalpark. Sagt och gjort. 10.00 satt vi på bussen som på onödigt slingriga vägar tog oss de flesta höjdmetrarna mot kratern på bergets topp. Vi möttes av en hisnande utsikt ner i kratern, en annan storartad utsikt mot Neapel, och en tredje mot Capri i diset. 

På vägen ner från berget mötte bussen fem hundra motorcyklar. Skönt att man betalat någon annan för att köra. Proviantering på väg mot hotellet, och sedan ett par timmar vid, och i, utomhuspoolen.

En sen siesta på rummet hann vi också med, innan vi tog en promenad i kvällningen bland grönsaker, citrus och blommor. 

15 april: Pompeji
Nolhaga slott, i Alingsås, ska visst återställas till 1700-talsstil. Och då ska det visst vara ”Pompejanskt”. Nu vet vi vad det är.
Idag har vi sett utgrävningarna i Pompeji, och det lär vara de färgerna från dem som blev mode under 1700-talet. Själva ruinerna grävdes alltså fram då. I 1600 år låg den gamla staden bortglömd, under en massa meter jord, pimpsten och aska. Trots att jag (Mimmi) undervisat om antiken har jag aldrig förstått hur stort område det här handlar om. Själva Pompejiruinerna var inte möjliga att klara av på en dag, men vi gjorde vårt bästa. Dessutom var vi i en förstad och såg en vingård som också grävts fram ut lavan. Men det måste ju finnas massor kvar under marken!
Det var i alla fall fantastiskt mycket vackert vi fick se.

Och visst ser man på Vesuvius på ett annat sätt efteråt!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer