12-13 april: "Utan tidtabeller i Tyrolen"

12 april: Merano och Verona

Det var en underbart krispig morgon i Innsbruck. Efter ett Saluhallsbesök, och sedan Coffee-to-go och Börek från Seven-eleven, så satt vi strax på lokaltåget till Brennerpasset. Där bytte vi till italienskt tåg, och då ingen av de kommande stationerna inbjöd till dans och sång (🎶the hills are alive, with the sound of music...) stannade vi kvar ombord till slutstationen Merano, (🎶Chess).

Fruktträdsblomningen gjorde dalarna vita, och vita var också underbenen som tittade fram då byxholkarna åkte av i värmen.

Porchetta skulle man nog inte vilja äta varje dag, men på fredagsmarknaden i staden smakade det utmärkt. 

Sedan följde vi panorama-promenaden upp på en höjd i stadens utkant. Det doftade underbart, och vårens skira grönska var redan på väg in i en fylligare fas. Vägen ner använde vi oss av den gamla en-stols-linbanan, som lugnt och fint tog oss tillbaka till stadens mitt. 

Utmed floden växte enorma silverpopplar, som just idag fällde sitt fröludd. 

Det var så förtrollande att vi missade tåget, och fick ta nästa istället. Efter ett par hållplatser upptäckte vi dock att det gick åt fel håll, och att tåget som vår Railplanner-app föreslog inte alls gick. Men utan någon avsevärd tidsspillan satt vi till slut ändå på ett tåg mot Verona. Tänk vilken förmildrande omständighet det är att vara varm, mätt och i gott sällskap. 

Väl framme i Verona, fick vi så småningom numret till nyckelboxen, och kunde installera oss i ett rymligt rum. 

Kvällspromenaden i den ljumma Verona-kvällen tog oss förbi arenan, piazzorna, broarna och Julias balkong. 

Vi åt varsin poke-bowl som avslutning på årets första sommardag. 

13 april: Till Neapel och Pompeji

Underbar frukost igen, utanför Veronas station. 

Morgonen var sommarljum, men klar. Detta skulle annars bli en tågdag till. Det är väl galet att bara åka förbi både Florens och Rom, men så fick det bli idag.

 Snabbtåget tog oss långt på 6 timmar och vi fick en eftermiddag i Neapel.  Vi visste ju att det var en fattigare stad, men det blev plågsamt påtagligt bara vi kom av tåget. Smuts, skräp, kaostrafik, och slitna hus, men  så småningom också en viss charm i allt gatuliv. Vi lämnade in packningen och gick runt i staden ett par timmar. Det var skönt och svalt att komma in i de två stora katedralerna vi besökte. Men vem som är helgon  i staden gick det inte att ta miste på! 

Pizza var ju sen ett måste! I ett riktigt bullrigt gathörn dessutom. Vi hann också med ”julgatan”, där man säljer julkrubbor året om. Jag tror faktiskt man kan få en med Maradona med!

Dagens sista tågtur var ett lokaltåg till Pompeji. Här har vi nu inkvarterat oss, för att stanna tre nätter. Kvällen var mörk, och det doftade citrusblom då vi kom fram, men vi kunde ändå skymta Vesuvius från vårt hotellfönstret.