Till tulpanerna i Holland
19 april: Tåg till Alkmaar
På mindre järnvägslinjer tog vi oss från Bremen mot Groningen.
Naturen är väldigt platt, och till synes odlingsvänlig. Då och då dyker det upp rosa, orangea, vita eller rosa fält med tulpaner. Storknar finns det också, och dom blir man ju barnsligt glad av att se.
Då och då åkte vi parallellt med motorvägen, och bilarna har inte en chans att hänga med i tågets fart. Idag var det flera tvåvåningståg med fin utsikt och gott om plats.
I Groningen ett par timmars lunchstopp och vandring längs de vackra kanalerna.
Och naturligtvis en titt på... tornet, stadens stolthet sedan århundraden. Det är enligt lag förbjudet att bygga en högre byggnad en detta torn.
Att holländarna är stolta över sina konstnärer, t ex Mondrian, såg man överallt exempel på.
Fyra tågsträckor kvar till Alkmaar, med bytestider på 9, 6 och 6 minuter. Det gick vägen, annars hade det gått bra ändå. I detta tätbefolkade land går det tre fyra tåg i timmen på många linjer.
Alkmaar ligger 40 tåg minuter norr om Amsterdam, och blir vår utgångspunkt ett par dagar. Vi delar ett fyrbäddsrum med två tjejer på ett centralt beläget hostel.
Nu blir det femkort och kasino.
PS Holländarna är ett väldigt cyklande folk. Dom får komma till Sverige och testa en backe någon gång.
20 april: Tulpandag
”Tulpanresor till Holland är ju typiska pensionärsresor!” Så kan Jakob lite föraktfullt ha yttrat sig, kanske präglad av familjens besök i Keukenhof, då Jakob var 12 år. Men ja, det är en typisk pensionärsresa, och som tur är skanderar han med mig nu ”Alla människor borde få åka på tulpanresa till Holland!”
Vilken fantastisk dag! Vi har sett tulpaner på längden och tvären, korta, långa, tjocka, blaffiga, smäckra och ljuvliga.
Utan att äta frukost gav vi oss iväg från Alkmaar, för att komma till Keukenhof, den stora tulpanparken, i anständig tid. Våra planer var att åka tåg så nära som möjligt, hyra cykla och äta frukost där. Men när vi kom fram så småregnade det, stationen låg en bit utanför byn och ingen frukost fanns. Vi tog en banan och började gå. Och så bra det blev! Där bredde det ena blomsterfältet efter det andra ut sig! Sånt som man bara sett på bilder. Och det låg en ljuvlig hyacintdoft överallt. Helt fantastiskt!
Väl framme vid parken så fick vi se så många olika tulpansorter, som man aldrig kunnat föreställa sig. Magnifikt! Och frukost fanns med. Så det blev ett antal timmar då vi gjorde som alla andra, tittade och imponerades, gång på gång.
Men det är klart att vi hade inte föreställt oss att vi skulle tillbringa denna dag i 8 graders värme, blåst och småregn. Så det var skönt att sitt inne lite. Och som tur var upphörde regnet med.
Trots att vi var ganska trötta då vi kom tillbaka till tågstationen i Hillegom tog vi ändå en avstickare till Haag, eftersom tåget gick dit. Vi tog en kortare rundtur, men åt en härlig indonesisk middag innan vi tog tåget tillbaka till Alkmaar igen. En kall men underbar dag.
Vilken tur att ni är pensionärer, så att ni får se detta underbara
SvaraRadera