Till Bulgarien och Varna

1 okt Från Rumänien till Bulgarien

Då var det dags att lämna Rumänien, i alla fall på ett tag. På vår väg mot stationen hamnade vi i kvarterets lördagsmarknad. Det är ju så charmigt! Fast många grönsaker är nästan lika dyra som hemma. 
Tåget gick på förmiddagen, så vi hade gott om tid för en frukost på stationen. Dyrt gott kaffe, med wraps. 
Tåget skulle ta oss över gränsen till Bulgarien, men fortsatte sedan mot Istanbul, och det märktes på resenärerna.
Alla resenärer i vår lilla kupé var tågluffare. Det kändes som förr i tiden, där alla från olika länder bytte erfarenheter. Och på denna resa var det dessutom två rejäla passkontroller, där en dam samlade in alla våra pass och gick iväg till ett kontor.

Donau utgjorde gränsen mellan länderna, där vi passerade.
Att gå av i Ruse och få en timmes paus var skönt, då det var svettdrypande varmt på tåget. Vi åt varsin skål med god köttsoppa på kalv på en restaurang och tog sedan nästa tåg mot kuststaden Varna, dit ju många svenskar åkt på charter. Städerna på svarta havskusten har ju haft ganska dåligt rykte, så vi får se vad som väntar. Det var mörkt när vi, vid 20-tiden, gick till vårt hotell. Vi förstod dock att det låg nära den stora gågatan, och där var det folkliv minsann, denna lördagskväll! Fast i hotellet var det lugnt. 
Jag längtade mest efter en dusch, och när jag väl fått det gick vi ner mot havet, för Jakob längtade mest efter ett dopp där. Och det heter ju Svarta Havet. 
Vi hade ingen lust med ett restaurangbesök utan det blev chipskvällsmat på rummet. Bra det med!
 
2 okt 2022, Varna
Man vet aldrig vad man får se på en morgonpromenad. Har man inte alltid velat bo på toppen av en rosa palm? 
Hotellet hade ingen frukost, men det fanns ju andra hotell som hade. Varje gång jag äter grillade paprikor i framtiden kommer jag, på lätta vingar, att flyga hit upp till femtonde våningen. 
Jag tog sedan en promenad, medan Mimmi var på rummet och hoppades att en orolig mage skulle lugna ner sig. På promenaden blandades högt och lågt, pretentiöst och naturligt. 
Aladzha Monastery var dagens utflykt. 20 minuter i lokalbuss, och 30 till fots. Var det en fin liten pilgrimsled. Nej!!
Munkarna här såg som sin livsuppgift att försaka så mycket som möjligt: Ligga på små uthuggna stenbritsar, inte ha några väggar som skydd, och få i sig för lite näring, t ex. Abboten ville tydligen inte försaka riktigt lika mycket, för hans kula var lite större. Munkkollektivet är av förklarliga skäl utdött. 
Det blev en kamp mot klockan och Google maps att hinna med bussen, och slippa stå utmed "motorvägen" en timme för att ta nästa. Pust! Det gick! 

Varma källor värmde upp en betongpool, där vi marinerade oss en timme tillsammans med lokalbefolkningen. Såå gött! 
Sedan fick det bli ett par timmar med booking.com och railplanner, innan det blev sen middag, bloggande och kortspel. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer