Sofia-Vidin-Timisoara

 9 oktober Plovdiv till Vidin

Gårdagens fysiska strapats satt kvar i mina, Mimmis, artrosknän, så Jakob fick ta sina förmiddagsturer själv. 

Han tog en flodpromenad och hann också med ett besök på etnografiska muséet. Han hade visst hela muséet för sig själv. Återigen slås vi av hur lite vi vet om Bulgarien så Jakob uppskattade muséet, som dessutom låg i en vacker byggnad. 

Men sedan var det dags att lämna Plovdiv. Med ryggsäckarna fulla av rentvättade kläder satte vi oss på tåget mot Sofia.

Slitet tåg med 8-mannakupeer. Vackra vyer över skogsklädda kullar. Höstfärger. Sommarvärme. Raserade övergivna industrier. Uppodlade tomter. Torra majsfält. Skräphögar. Fårhjordar med herdar. Ja, det är ett spännande land!

Sofia lockade oss inte utan efter en timme tog vi nästa tåg upp mot bergen. Köpte nån slags grillspett och en risblandning i en affär, och toppade sen med en burk skyr med socker som dessert.

Resan upp i bergen var fantastisk! Blånande berg långt borta och branta bergväggar mer nära. Stort skådespel!

Ytterligare ett tågbyte senare fick vi egen kupé mot Vidin. Det är inte bara hus som borde rustas upp. Tågen är rätt nerkörda och på alla stora stationer går det gubbar och slår på hjulen med järnsläggor. Jag antar att det är en säkerhetskontroll men det känns sådär tillförlitligt. Toaletterna spolar rätt ner på spåren. Vårt sista tåg gick genom glesbefolkade områden, och vid någon station såg det bara ut såhär:

Bulgarien är visst det fattigaste landet i EU, så det finns säkert oändliga behov. Dessutom är korruption ett stort problem. Det är inte lätt att lösa.

Nåväl, vi fick lösa våra mer enkla problem och det blev ett jätteroligt litet hotell som får lösa nattens bekymmer. 

10 oktober Vidin till Timisoara

Vi sov gott i vår stora, fina och märkliga lägenhet. Tänk att det var vi som hade balkongen som vi normalt skulle tänkt att "Den skulle man ha!" 

Frukosten var fin, och frukostrummet extraordinärt.

Vid nio gick vi ner till Donau, och följde dess strand upp till fästningen Baba Vida. 

Säkerligen en viktig postering i krig mot t ex Serbien, om t ex Makedonien. 

Monument för såväl krigets triumfer som dess offer fanns kraftfullt huggna i granit. 

Men även en vacker staty av en kvinna som (kanske) dirigerar. 

Kajen var full av kryssningsfartyg, vars grupper ringlade runt i staden. En tvättäkta langningskedja fick vi också se då ett av dessa fartyg skulle förses med förnödenheter.

Det verkade som om denna måndag var den stora lövsopardagen. Staden kryllade av människor i signalfärgade västar, som med enkla redskap och i maklig tempo befriade staden från de löv som hunnit falla av träden.

12.45 gick dagens enda tåg i nordlig riktning. Det tog den nya Europa-bron från år 2013 över Donau till Rumänien, och vi var med.

Att döma av passkontrollerna var bulgarerna mer rädda att bli av med fel människor, än rumänerna var oroliga att få in dom.

En lång tågdag i omväxlande natur och med spännande möten hade tagit sin början.

Förtäring av slarvmat, inköpt i en hast vid något tågbyte, blev det också.

Vi har det lugnt och fint på tåget, och ett hotellrum väntar på oss i Timisoara, dit vi anländer 23.40