Nessebar

3 okt 2022 Från Varna till Nessebar, Bulgarien

Eftersom det inte går tåg utmed kusten här i Bulgarien så är det buss som gäller för oss. Idag skulle vi alltså flytta oss från Varna till Nessebar, 10 mil söderut. Vi tog lokalbuss till busstationen och avnjöt en underbar frukost i solen, i stöket där. Smördegsrullar med ost och underbart kaffe. Det fick bli två koppar var.
Bussturen var fin och den del av Bulgarien vi har sett har varit böljande och ganska skogsklädd. Men stora åkrar är skördade och plöjda med. Vi åkte en fin buss, där vi hade sällskap av en enda familj. Det var nog inte Maradona, med mamma och pappa, men det såg ut så. Vi blev lite star struck ändå.
Bussen tog oss till Sunny Beach, ytterligare en badort med halvtaskigt rykte. Men nu fanns det inga fulla charterresenärer där minsann! Det fanns knappt nån! 
Vi gick i långsamt tempo utmed stranden, till nästa ort; Nessebar. Visste ni att maneterna i Svarta havet har svart spets på kjolarna? De lär heta lungmanet. Vattnet var kallt, men stranden vacker.
Här i denna stad, av Unesco utnämnd som världsarv, ska vi stanna tre nätter. Vi har hyrt en lägenhet med balkong med havsutsikt, och det var ju väldigt spännande att se om den höll vad den lovade, Det gjorde den. 
Så för 300 kr natten bor vi nu i en jättefin bostad, i ett stort lägenhetskomplex, enbart med semesterlägenheter. Poolerna är tömda, och många affärer har stängt, men vi åt en riktigt god lunch på ett inhemskt ställe, och tog sedan promenad in i den gamla delen av staden, den som ligger på en halvö ut i Svarta Havet. 
Kallt , regnigt och blåsigt kan det visst bli också här, men vi har ju vårt fina krypin så det gör ingenting.

4 oktober 2022, Kanelbullens dag

Klockan var satt på 7.00, lagom för morgonpromenad. 7.09 var jag nere på stranden just som solen steg upp ur havet. Någon halvtimme senare gjorde en fiskebåt i arbete en gir mitt i solgatan. 
På hemvägen ringde jag Mimmi, så hon kunde vinka från balkongen så man ser var vi bor. (Alla bilder blir inte som man tänkt sig.)
Eftersom ett tag var det dags för strandutflykt. Det fick bli Södra Stranden, där solen låg på, och sanddynerna läade. Under sådana förutsättningar är 19 grader ganska lagom. Samma temperatur i havet var dock i kyligaste laget. 
I Bulgarien finns en fantastisk företeelse, nämligen kaffemaskiner i vartannat gathörn. För en spottstyver erbjuds olika sorters tämligen välsmakande kaffe. 

Efter lunchen, varsin pizza-slice, softade Mimmi på rummet medan jag tog en eftermiddagspromenad. 
Två timmar senare möttes vi vid väderkvarnen, och njöt sedan av skymningen utifrån den halvö som är Nessebar gamla stad. 
Vid kvällens mycket trevliga middag provade vi bland annat Bulgariens variant av grekisk sallad, nämligen Sjopska-sallad, (tipstack till Anders Kjörk). Den var riktigt god.
Som vanligt avslutade vi kvällen med kortspel och resebloggande.
PS Någon kanelbulle blev det aldrig.

5 okt Nessebar 
En skön sommardag. Lite kallt i vinden men härligt i solen!
Jakob tog en egen morgontur, som vanligt. I gryningen är det faktiskt riktigt kyligt. Men vackert!
När jag vaknat till och mognat mig gick vi ut och åt frukost. Det verkar faktiskt väldigt gemytligt här, på den nästan igenstängda semesterorten. Folk går ner till kvarterskaffeautomaten och sätter sig. Den mest artige drar fram stolar till nyanlända och vill man ha en smördegsfrukost är det bara att beställa i luckan, för en medioker summa.
Härligt! Jag tog ”som vanligt” en med inbakad vit ost. Jakob var inte riktigt nöjd eftersom han fick en med choklad istället för med aprikos. Ja, ja, vi har alla våra motgångar!
Sen blev det strandliv ett tag. Men man måste vara i solen. Vi tog bara snabba dopp i havet. 
Dagens lunch intogs på en av de öppna restaurangerna. Vi delade på en sallad och en pizza och det var fullt tillräckligt, men kaffet sparade vi till nästa ställe. Det blev längre söderut, för eftermiddagens aktivitet var promenad utmed kusten åt det hållet. Så vackert det är! Och så annorlunda det måste vara när allt är öppet och fullt av turister.
Undrar om man kommer till Svarta Havet någon mer gång?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer