Leipzig

18 oktober Leipzig 

Vi lämnade hotellet, och fick som avskedsgåva en Prag-kylskåpsmagnet. Dessutom fick vi lova Eduard i restaurangen att ge honom, och Galina, goda vitsord i vår utvärdering på Booking. Och det gjorde vi gärna! 
Prags järnvägsstation är stor och mycket modern, men i gatuplan finns den gamla magnifika stationsbyggnaden kvar.
Fyra timmar till Leipzig gick fort, när tåget ringlade sig fram, först i Moldaus natursköna dalgång, och sedan i Elbes dito, sedan floderna flutit samman.
 I den vevan hade vi också omärkligt passerat gränsen till Tyskland. Vårt gränslösa Europa känns så självklart.
Tyskland: Bekant valuta och bekant språk. Ingen charmas längre av att vi säger tack på deras språk.
Orsaken att vi valde att övernatta i Leipzig var att en av oss hade en oemotståndlig längtan att se Thomaskyrkan, där J S Bach verkade under några årtionden. Lite av en besvikelse blev det nog, men inte värre än att ett roligt restaurangbesök fick upp mungiporna på oss båda.
Sushi & Compani (eller nåt sånt) hette den, och för 200 per person fick man plocka åt sig allt man ville från det löpande bandet som gick runt runt, och ständigt fylldes på med nya grejer. Vi hann blev riktigt mätta innan en barsk dam förkunnade att vår timme hade gått och nu fick vi inte äta mer. Det var nog bra, för vi rullade nästan ut ändå.
Det var nästan lite julkänsla att gå hem i det nordeuropeiska mörkret, och se att kulörta belysningar började pryda staden.
Henschell apartments verkar hålla vad det lovade. Rent bekvämt och centralt. Ofta på resan känns klockan halv nio som halv elva, så snart får man väl lägga sig. Det blir gött! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På väg mot Sicilien

Sista brevet till Sverige

12-13 april: "Utan tidtabeller i Tyrolen"