Heldag i Wroclaw (16 sept)

Heldagen i Wroclaw började med att personalen på hotellet kom upp med frukostbricka. En fin start på dagen!
Klockan tio hade vi bokat in oss på en promenad-guidning runt Gamla stan.
Vi fick lära oss mycket. T ex att Stalin förhandlade till sig staden av Tyskland, för Polens räkning, vid andra världskrigets slut, och Breslau blev då Wroclaw.
Och att staden, sedan kriget i Ukraina startade, tagit emot ofattbara 200 000 ukrainare, med en normal befolkning på 600 000.
Staden blev helt nerbombad under världskrigets sista dagar, men har byggts upp till en synnerligen vacker stad.
Efter två och en halv timmes guidning gick vi upp till utsikten i katedralstornet.
Lunchen blev ett antal kokta piroger. Riktigt polskt, men inte särskilt delikat.
En kuriös sak med Wroclaw är att hela staden är full av små bronsvättar. Det började som en protest mot kommunistregimen. Nu lär det finnas över 900 stycken. Alla lika finurliga och vackert gjorda. 
Tommy och jag begav oss sedan till stationen för att köpa platsbiljetter till vårt fortsatta resande. Många nonchalanta axelryckning senare hade jag fyra platsbiljetter i min hand, till en sammanlagd kostnad motsvarande tio kronor.
Efter att ha tagit igen oss ett par timmar på rummet, gick vi till torget igen. Man skulle nog gå dit varje dag, även om man bodde här en vecka. Det är så vackert!
Klockan 19.00 var det orgel konsert i S:t Elisabeth-kyrkan. Det var kända kompositörer men, för mig, okända stycken. Virtuost spelat, och bastonerna vibrerar fortfarande i kroppen.
Kvällen avslutades med avskedsmiddag med Kata och Tommy. I morgon åker vi åt olika håll. 

Kommentarer

  1. Kata20 september 2022 kl. 14:44

    Tack för det trevliga sällskapet och er hjälp att inviga oss i bla railplannerappen och liknande.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer