Donana och Algarve

1 april, utflykt till Doñana nationalpark

Ett av målen med den här resan vara att komma till Doñana nationalpark, och idag uppfylldes denna önskan.
 Doñana är ett stort naturreservat med en massa spännande djur, men för oss var det förstås fåglarna som hägrade mest. Och hägrar var det! Och storkar, både vanlig och skedstork, i massor. Och vår kompis bronsibisen i hundratal!. 
Vi tog en morgonbuss från Sevilla till El Rocio (1,5. tim) och så fort vi klev av såg vi flamingos ute i lagunen. Sen alla hundratals styltlöpare, och de bruna gladorna som flög över oss. Det var fantastiskt! Vi gick en liten vandring genom våtmarken, som erbjöd en hel del gömslen. 9 av de arter vi såg idag har vi inte sett i Sverige. Att det också var sommarljumt och fullt av spännande och obekanta blommor gjorde denna dag till en toppendag. 
Vi unnade oss en lyxigare restaurang sedan, och njöt både av maten och av utsikten över den lilla staden och fåglarna.
El Rocio är en riktig Vilda Västernstad.
 Man har ett berömt kloster som är utgångspunkten för den stora pingstkarnevalen. Annars är det de tusentals hästarna som då springer genom staden som är så unikt. Nu var antalet hästar inte så stort, men det var verkligen en märklig stad. Flera gånger fick man tänka till var i världen man var.
Vi var rejält trötta när vi så småningom kom tillbaka till Sevilla, men gick ändå en tur i centrum, där det var riktig yra.
 Sommarvärmen och fredagskväll gjorde att det var folk ute överallt. Och hemma är det visst minusgrader. Vilket aprilskämt!

2 april: Dags för Portugal.
Bredvid busstationen vid Plaza Major i Sevilla åt vi frukostmacka med kaffe för andra morgonen i rad. Det var den där härliga känslan av en sval morgon när man vet att det ska bli en varm dag.
Bussen hade Lissabon på skylten, men vi hade biljett till Faro, Algarveregionens största stad. Under två och en halv timme i bussen hann vi både njuta av landskapet som for förbi och stänga ögonlocken ett tag. Plötsligt lyfter två blåskator från några apelsinträd. Finns dom ens?
Jadå! Här kommer 14 pixlar blåskata:
Vi gav knappt Faro en chans, utan drog ganska snart vidare med ett lokaltåg till Lagos. I Lagos ser nämligen Algarve ut som på bilderna.
Efter att ha rummat in oss, drog vi ner till praian. (Playan på portugisiska.) Sol, bad och atlantvågor. Mums filibabba!
Två sorters crepes på ett soligt torg, och sedan blev det kvällspromenad. Vi är två lyckligt lottade människor. Det inser vi, och är mycket tacksamma. 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer