Aveiro och Porto

5 april, från Lissabon till Porto, via Aveiro.

Tänk vad vi får se! Den ena galnare platsen än den andra! Idag blev det Aveiro och Porto.

Vi lämnade vårt boende i Lissabon och fick aldrig träffa Igor. Men myten om honom kanske skulle förstörts då….

Att köpa platsbiljetter, som man ju måste på de franska, spanska och portugisiska snabbtågen, är lite lurigt, men denna dag gick allt som på räls. 

Frukost på tåget och iväg med 210 km/tim till Aveiro, en stad söder om Porto. Staden är bl a känd för sin keramik, även om den gamla fabriken nu är konferenscenter. Dessutom har man fullt av kanaler, med charmiga båtar i.

Ja vilken stad! Så många fina hus! Man kunde bl a gå en art noveau-vandring och bara kolla in fantastiska hus. Vi gick dock rött snabbt för att skaffa oss cyklar, som staden så vänligt lånade ut. Vi trodde det skulle bli en småmulen dag, men fick en cykeltur i riktigt sommarväder. Ljuvligt! Vi cyklade bl a ut till salinerna och kom ut på otrafikerade cykelvägar. Flamingos och styltlöpare gjorde oss sällskap

När det var dags för lunch satte vi oss på en restaurang, i solen, med utsikt över en kanal och njöt av tonfisksallad. Och hemma säger de att det snöar!

Innan vi så småningom lämnade Aveiro prövade vi också på deras speciella kaka, oves moules, med äggula blandat med socker i en form. Tja, sådär, men sött till kaffet är ju ändå fint.

Den sista  biten mot Porto gick med lokaltåg, utmed havskanten periodvis. Spännande. Porto överraskade oss sedan med att vara precis lika brant och kullig som Lissabon. Det hade vi inte fattat. Däremot visste vi att stationen vi kom till, Sao Bento, skulle vara något alldeles speciellt. Och det var den! 

Dessa fantastiska kakelplattor! Synd att vi inte kan ha mer sånt utomhus, i vårt land. Så fort vi har något kaklat så känns det ju dessutom som en offentlig pissoar. Men inte här!

Även i Porto hade vi lyckats hitta ett centralt toppenboende, men att vi skulle få en hel svit var en överraskning. Vi avslutade dagen med en rejäl promenad ner för alldeles för branta backar för Mimmis artrosknän, men allt är ju galet här. 

Folk överallt och alla njöt av den fina kvällen. Men när vi äntligen kom ner till vattennivån så ville vi ju ändå upp igen för att kunna se solnedgången på den häftiga järnbron. 

Vilken stad! Pizza i sviten innan det blev lite klädestvätt. Skönt att vi ska bo här två nätter!