22 oktober: Lucca till Florens

Om man nån gång ska bo på ett pensionat i Lucca så ska man komma ihåg ”Lucca Charm”. Dessutom ingick en frukost på ett närbeläget patisserie. Men jag, Mimmi, tog hellre en macka än en petit choux. Jakob tog både och. 
Men han hade å andra sidan hunnit med en morgonpromenad i gryningen.

Vi hann ta en gemensam promenad i den morgonstilla staden innan vi tog tåget till Florens. Den här dagen utnyttjade vi inte vår tågluffarbiljett, för man har alltså betalat för ett antal resdagar (i vårt fall 10 dagar). Och eftersom det här var en sån kort och billig resa ödslade vi ingen resdag på den.
Firenze, Firenze, vilken stad det är! Att det dessutom slutat regna och blivit sommarfint gjorde ju inte det hela sämre. Bara att gå genom alla ståtliga gamla hus, palats och slott är ju maffigt!
Vårt hotell var också ett lyckokast. Hotel Bodini var billigt, hade höga omdömen på Booking och låg centralt. Det kändes högtidligt att bli inskriven i liggaren, för hand. Nycklarna var stora som ladugårdsnycklar och hade en stor tofs. Inga plastkort här inte!  Utsikten från vårt lilla rum med snedtak var också charmig.
Men vi vilade inte direkt, utan hade bokat biljett till Uffizierna, det enorma konstmuseet här. 
Alla de kända medeltida konstnärerna finns ju där, och tusen och åter tusentals målningar och skulpturer tröttade ut oss rejält. Men det var fantastiskt! Så många skickliga konstnärer som verkat här och under så lång tid! Vi gillade nog porträtten bäst.
Sedan fortsatte vi gå genom den härliga staden. 
Middag på andra sidan Ponte Veccio, och vi tog oss också in i den stora domen genom att gå på en kvällsmässa. 
När kvällen är ljum och det är fredagskänsla bland alla som är ute så fick en sista promenad avsluta dagen. Skönt att vi ska vara här två nätter.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Resans slut

Bild
1 maj Kanske har vi blivit lite folkskygga, efter en månad på luffen, men morgonens frukost var en mycket märklig upplevelse. Holiday Inn Express hade stor frukostbuffé, men det var så extremt mycket folk, och sån hets och rörelse att vi blev alldeles matta. Men också mätta, förstås.  Inte ens då vi satte oss på tåget norrut hade vi bestämt var vi skulle tillbringa vår sista natt på resan. Hamburg är på ett sätt givet, men vi har ju varit där en hel del, och att komma längre är ju bara positivt. De snabba tågen stannar ju inte på så många ställen, och där finns det inga boenden som passar oss, och vår ekonomi. Och Danmark är alldeles för dyrt!  Flensburg, innan gränsen har vi testat förut, så det var nog vår tanke. Men Elsa i Lund svarade så positivt, då vi kollade läget, så vi bestämde oss för att göra en heldag på tåget, och sova hos henne. Vi hade god tur med alla tåg, och tågbyten, och tänkte att vi skulle få en timmes lunch i Schleswig. Fanns det överhuvud något öppet när...
Läs mer

Mostar

Bild
11 april, Mostar Äntligen lite mer värme! Det blev frukost på vår uteplats. Frukosten avslutades med en kopp bosniskt kaffe, som är som turkiskt, fast här får man en liten söt gelébit i koppen, på en tandpetare, som man häller kaffet på. Gott! Vi hade anmält oss till en guidetur, men eftersom det bara var vi blev den inställd, Istället gick vi upp till ett museum som var en gammal villa, Kaitaz House, från 1500-talet och den ottomanska tiden. Det var bara kvinnornas del som fanns kvar, och vi fick en fin guidning där. Den rike ägaren hade haft fyra fruar samtidigt, och dessa hade sedan tjänare.  Släkten hade sedan bott kvar i huset till 1970-talet. Men då fick de nöja sig med en fru. Sedan gick vi vidare uppåt ett berg, och så fick vi en sån fin vandring, som man längtat efter, i sommarväder. Det var en hel del fina blommor i den ravin vi gick i, och jag såg för första gången ett blommande kvittenträd. Vi hamnade i en serbisk-ortodox kyrka, som häll på att byggas, på ti...
Läs mer

Split

Bild
17 april Att denna dag inte hade något annat än blåst och regn att erbjuda, var vi beredda på. Jakob tog i alla fall en morgontur upp på berget och återupplivade gamla minnen.  Sedan var det dags för en ny Walking Tour, med en guide som lärde oss allt om den gamle Diocletianus, som byggde det stora templet, dvs nästan hela gamla stan, på 200-talet. Och även om vi inte kommer ihåg allt så är det ju fascinerande att det fortfarande är så intakt. Och att folk bor i de gamla murarna och i gränderna ännu! Och det är ju helt obegripligt att det finns saker, till exempel den svarta sfinxen, som är 3500 år gamla, och den bara står där, utan skydd och bevakning! Den snodde den gamla kejsaren från Egypten, för övrigt. Vi blev dock blötare och blötare. Marknadsstånd och uteserveringar stängde. Det var skönt att komma hem efter några timmar. Middag skulle vi dock ha, trots att priserna här får oss att tveka lite. Vi skrattade dock en del, då vi sökte skydd fö...
Läs mer