Medjugorje

14 april

 Efter en morgonpromenad, och en sista bricka med bosnisk kaffe från våra rara värdar, gav vi oss iväg till busshållplatsen för att, via Mostar, resa till Medjugorje. När vi kommit fram till Mostar, blev det en rask 20-minuters-promenad från den ena busstationen till den andra. Fast vi inte kom fram i tid lyckades vi stoppa vår buss i ett gathörn och kunde strax pusta ut i våra säten.

På ett berg i Medjugorje såg sex barn Jungfru Maria 1981. Sedan dess har 40 miljoner människor vallfärdat hit, trots att  påven har slagit fast att det inte var något övernaturligt inblandat. 

I grannbyn sattes muslimer i koncentrationsläger på 90-talet, och muslimsk konst och arkitektur sprängdes med dynamit av kroatiska armen. 

Religion, alltså!

Trevliga promenader bland souvenirstånd och hotell fick vi i alla fall i vår stad.

PS: Volkswagen Golf i alla årsmodeller är Herzegovinas vanligaste bil. Inte en elbil så långt ögat når.

15 april

Idag fick det bli en ”mellandag”. Det regnade, mina (Mimmis) knän värkte och vi behövde tvätta. Det blev ett besök på en klassisk tvättomat. Hur tvätten ska torka är en annan fråga.

Jakob tog sina turer och så småningom följde jag med på en vandring genom vinodlingarna. Morgonens härfåglar hade flugit men orkidéer och blodklöver stod kvar. Det luktar härligt och luften är ändå ljum.

Framemot kvällen blev det ett andra besök vid den stora katolska kyrkan. Det är ju en vallfartsort vi är på, men att det var så mycket folk hela tiden var ändå förvånande.  På morgonen stod folk i långa rader och väntade på att få komma in i olika bås. Det var första gången vi såg denna mängd ljusskyltar med kösystem för bikt.

Och på kvällen har man dagligen tre mässor, som verkar gå i varandra. Det var fullt av folk, både i bänkar, gångar och utanför. De flesta verkar vara lokalbor i olika åldrar. Det är så speciellt att se unga grabbgäng stå och hänga utanför, och att de är fullt engagerade i mässans olika delar.

Kvällstimmarna tillbringade vi mest i vårt rum. Det är kanske sista kvällen i detta landet?

16 april

Dags att åka till de magnifika vattenfallen i Kravica, och har man ingen bil så är det taxi som gäller. Ivan körde oss dit för 20 euro.

Vi kom dit redan vid halv elva, och då var vi nästan själva där. Bra både för känslan och bilderna. Badade gjorde vi också, men det var kallt.

Tio minuters promenad söderut fanns det "lilla" vattenfallet under den enorma motorvägsbron.

Alltsammans var en sagolik upplevelse.

Dags för oss att lämna Herzegovina och ta oss över till Kroatien. Och har man ingen bil... 

Den här taxiresan var betydligt dyrare men gick genom ett mycket vackert bergslandskap och slutade i Makarska. Där tänkte vi stanna ett par nätter, men det var så grått och blåsigt, så vi hoppade på en försenad buss till Split. Där bor vi nu på Boozt 69 Luxury Apartments. (Nåja.) 

En promenad genom gränderna, en pizza-slice och en kopp snabbnudlar senare, sitter vi nu på rummet och laddar för fem-kort och kasino.